Den här bloggen handlar oftast om bin nuförtiden. För det är viktigt att känna till deras existens. Men det är mycket annat här i livet som också är viktigt. Att deklarera i tid, stryka tvätten, borsta ner smulorna från bordet till golvet, mm. Men idag skulle jag vilja ge ett litet restips. Resmålet för dagen är Maremma. Ett naturskyddat område på Italiens västra kust. Här finns allt man kan önska sig och inte önska sig. Vildsvin, gubbsvin, skog, strand, blått vatten mm. Men det finns framförallt spänning och en stor fauna av djur.
Själv besökte jag Maremma i augusti för några år sedan och tänkte nu berätta kortfattat om min vistelse där. Berättelsen tar sin början efter några timmars bad som det inte finns så mycket anmärkningsvärt att säga om. Jag hade badat i det fantastiska medelhavet och drog mig upp på den finkornade och nästan tomma stranden. Det går bara att åka buss till stranden och antalet bussar är reglerat så det var ett mycket begränsat antal med speedos-italienare att dela stranden med. Jag la mig på land för att vila upp mig litegrann. Snart kände jag att jag var i behov av att gå ut i skogen en sväng. Glad i hågen begav jag mig ut bland ormbunkar och exotiska träd. Plötsligt när jag står där och tittar så ser jag något gult glida fram mellan löven. En gul snake! Gissa om man blir rädd? Ormen lyste i gräset och spände ögonen i mig. Jag vet att den är blind men det kändes inte så. Vi stirrade på varann och tystnaden som uppstod var förlamande. Jag försökte tala den till rätta och väste fram några -tss tsss men det verkade inte fungera. Yellowsnake såg allt mer irriterad ut och gungade lätt på huvudet på klassiskt indiskt vis. I ögonvrån såg jag hur bussen anlänt och mina kamrater hade börjat dra sig ditåt. Jag började långsamt smyga mig tillbaka mot bussen med mockasintunga steg. Ett snedsteg eller en bruten kvist skulle vara förödande. Det var jag, skogen och den 20 cm långa guleslangen aka.Yellowsnake. Tiden stod stilla. Efter att långsamt och med paralyserad blick ha rört mig bakåt steg för steg ormbunke för ormbunke så kom jag tillslut tillbaka till bussen. Ormen hade försvunnit ur mitt synfält men inte från min näthinna. Jag satte mig och pustade ut. När bussen tagit oss tillbaka till turistcentrat ville jag föreviga detta möte på ett speciellt sätt. Jag tänkte mig en orm tatuerad som kryper över bröstet och ner i kalsongen men hittade ingen tatuerare. Det fick bli en t-shirt i ormgul färg och med ett annat farligt djur på bröstet i stället (se bild).
Glad och nöjd med hur dagen slutade reste vi sedan vidare till Pisa, Italiens mest överskattade turistmål med självlysande blåa glassar och svettiga turister samlade kring ett torn som är så snett att ingen får gå in i det. Nej jag säger bara! Vill du uppleva Medelhavet från sin bästa sida? Vill du utmana döden och se ormen i ögat som saknar vit nyans? Vill du titta ut över fält med solmogna tomater och samtidigt höra malariamyggans surrande i hörselgången? Då rekommenderar jag ett besök till Maremma!! Det får ***** av ***** möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar