Bina är på plats!!

Förra veckan hände det grejer!! På måndagen levererade biodlare. Ida en avläggare till mig. På onsdagskvällen hoppade jag in i brorsans kombibil och körde till Kullavik utanför Kungsbacka. Där hade Göran på företaget Honungsgården fixat en avläggare till mig. Vi lyfte in den i kofferten och hemfärden blev en aning nervös men det gick bra. Nu har bina bott in sig några dagar och de verkar stormtrivas på sin nya hemort. Här nedan ser ni en bild av kuporna på plats.

Nästan biägare.

På midsommarafton skulle bina flytta in. Jag måste tyvärr meddela att det inte blev så. Det har varit för tufft att skriva om det men nu har jag sparat kraft. Drottningen i kupan har en funktionsnedsättning och kan inte flyga. Detta har gjort att hon inte parat sig och inte lägger några ägg. Detta är katastrof för samhället så nu måste en ny drottning odlas fram och det tar väl ca 4 veckor. Hon måste dessutom para sig innan kupan flyttar till mig. Jag har inte sett några bin hemma så det blir rena lappsjukan för drottningen fast tvärtom ifall hon flyttar dit oparad. Jaja förr eller senare så ska det väl bli bin på gården!!

Inflyttningsdatumet närmar sig!

För några veckor sedan gjorde jag klart min första bikupa i plast. Därefter skickades den iväg till en vän med Buckfastbin. Nu 2 veckor senare fick jag en rapport via telefon. En avläggare på 5 honungsramar har skapats. Drottningen är född och välmående. Hon är ute och förlustar sig i veckan. Bitillsyningsmannen har varit och inspekterat samhället idag samt gett sitt godkännande för flytt. På torsdag flyttar hela gänget med bin till VEDUM!! Nedan finns en kort beskrivning av binas nya bostad.

MYSIG KUPA I GÅRDSLÄGE

På lugna Rännagården finner vi denna moderna bikupa med alla faciliteter. Det charmiga gröna huset med sitt herrgårdsvita fluster ger en härlig hemmakänsla. Givetvis är flustret halkskyddat och det finns solskydd för varma dagar samt härliga små springor som släpper in luft i kupan. Den inbjudande hallen har ett reglerbart ljusinsläpp och man kommer rakt in i vardagsrummet med sina många ljuvliga trädetaljer. Det vackra brädgolvet i hyvlad furu och doften från träet för tankarna till en härlig toppstuga i fjällen. De väl tilltagna förråden för honung borgar för mysiga hemmafester och skulle honungen försvinna eller ta slut så erbjuds sockervatten av högsta kvalitet från husvärden. Varje vaxkaka är indelad i 5.1mm celler så att varje minibi får sin egen vaxcell att inreda och växa upp i. Skulle ni vilja förvara pollen i huset så är det heller inget problem då det nästan finns obegränsade förvaringsytor.  Huset är välisolerat med 4 cm cellplast av senaste modell vilket gör att uppvärmningskostnaden i stort sett hamnar på 0 kr/år!

Omgivningen är flygvänlig och det finns en väl tilltagen gräsmatta i direkt anslutning till huset. Klippning sköts av husvärden. Det är 15 meter till närmaste äng där underbara vitklöverblommor bara väntar på att pollineras. Skulle ni bli sugna på fruktblommor så finns de ett stenkast bakom huset. Skogsblommor finns också inom bekvämt pendlingsavstånd. Vatten hittar ni i direkt anslutning till huset i form av den härliga morgondaggen i rabarberbuskarna. En mysig bäck rinner också förbi ca 400 meter bort. Bigården är under uppbyggnad och den första grannen beräknas flytta in i början av juli. Om familjen utökas kan huset lätt ökas i storlek på höjden. Skulle familjen bli för stor så erbjuder husvärden möjligheten att utöka boytan med ytterligare ett hus.

Kupan kommer att ställas upp på de här stolparna. Givetvis injusterade för att undvika obehagliga magnetfält från jorden (såkallade Currykryss) vilket borgar för en härlig sömn. 

Första biet

En del börjar stort. Själv har jag valt en lite mer sparsmakad start. Nu i veckan flyttade han in på balkongen. Örjan! Mitt första bi! Vän av ordning kanske påpekar att Örjan borde vara en kvinna och det är möjligt men hen är ändå Örjan. Örjan är ute och flyger på dagarna men på kvällarna vilar han ut i sin lilla boning och då spelar jag lite schyssta plattor för han. Ikväll tittar vi på Morgan och Ola-Conny.

Ni kan se Örjan skymta i hålet i väggen.

Den här kvällen hade Örjan haft lite bråttom och dykt in med huvudet före. 

Han blev tvungen att göra en turn-around vilket han löste galant.

Sen var det bara att backa in.

Nu var Örjan redo för att slappa och lyssna på musik. Har funderat på att bjuda honom på lite läsk men vill ju inte att han drabbas av sockerchock. 1 droppe för honom blir ju som en hel balja med läsk till mig. 

Skrev lite om d-kupor och fick besökare från Ryssland

Testade att sätta rubriken D-kupor och sedan sätta etiketterna Pamela, baywatch på ett av mina inlägg och genast ökade trafiken på bloggen från USA och då främst Alaska. Dessutom fick ryssarna upp intresset för mina inlägg. Alaska köptes väl för övrigt av Ryssarna en gång i tiden? Sen fanns det väl en glass från GB som hette Alaska? Fick aldrig möjlighet att prova den. Jaja jag har hur som helst gjort mig skyldig till falsk marknadsföring. Känner mig nästan lite ond mot dessa stackars Pamela-törstande hens som sitter där och googlar och får upp en bikupa på bild. Lika bra att fortsätta i samma anda Moahahaha!!

Ramar klara

Nu har jag fått ihop 115 ramar. Ska egentligen ha 120 men räknar med att det följer med lite ramar med avläggarna som jag planerar att köpa. Fick en fråga från en läsare om jag har klart med kupor och bin ännu. Kuporna jag tänkt använda heter Paw kupa eller paradisekupa. Så det blir plastsargar första året. Tror bina kan tycka att det känns modernt och fräscht. Kommer att beställa sargar från Töreboda nu i veckan. Bottnar håller jag på att snickra själv. Tak har jag inte bestämt mig för om jag ska köpa eller göra själv. Jag har fått muntligt löfte av en kompis att få köpa en avläggare (bisvärm) den andra svärmen letar jag efter än. Tyvärr har bidöden varit stor hos många odlare i området så man får tala vänt med gubbarna. Jag hyser dock stora förhoppningar om att få tag i en svärm till.

Spikar ram

Idag håller jag på och spikar ramar. Det är rätt tråkigt. Tur att det är ett humorprogram på radion som håller uppe humöret. Har dock tur som har en tryckluftsspikpistol så det är inte jätteansträngande. Behöver ha 120 ramar till två kupor och har kanske spikat 70 ramar nu. Kommer nog bli mycket fika idag!

Lite musik om honung.

Har svårt att sova och tipsar därför om den här låten med lena stämmor som handlar om honung.

http://www.youtube.com/watch?v=1teNOeKFMtI

Från A-kupa till D-kupa eller vi bygger i plast och silikon men förr gjorde man dem av trä.

Precis som det finns personer som skiftar från a-kupa till d-kupa så finns det andra som skiftar från trågkupa till staplingskupa. Jag har bara gjort det sistnämnda och har inga planer på att utföra något annat byte. Jag hann i och för sig aldrig börja med trågkupa heller. Jag håller nu på och bygger mina staplingsbara kupor som ska innehålla ramar av modellen 3/4 Langstroth som modellen heter och sågade i helgen ut träpinnar som ska bli ramar. Jag har i dagsläget sågat till virke till 90 ramar och planen är att jag ska ha 120 st ramar.

För att förstå hur kupan hänger ihop så har jag nedan börjat med att fota en botten. Den här botten har min kompis Ida snickrat och jag har själv börjat göra en liknande. Det är här i botten på kupan som bina kryper in och ut. De går in vid plankan som är målad med gula och lila prickar (prickarna är dekoration och kan också hjälpa bina att hitta sin kupa men det vanliga är att ingångarna är målade i olika färger). När de kommer in så går de in till vänster om där det står 63B. Det är inte så att bina kan läsa och det är mörkt i kupan men nu råkade det stå så på den här brädbiten. Öppningen är liten så inte en massa inkräktare ska kunna komma in. Tänk möss, fåglar, björnar. Sedan klättrar bina upp för plankan där det står 63 B och kommer då upp till en övre botten som inte ligger i på bilden. Från den har de sedan ungefär 1 cm upp till ramarna som hänger ner. Så då hoppar de glatt upp där med sin skörd. De små röda hantlarna i bakgrunden tränar jag med för att kunna bära all honung till hösten. Det här är inget jobb för en vekling (som jag just nu). 

Nedan ser ni en bild på en utbyggd 3/4 langstrothram. Att den är utbyggd betyder att bina har byggt ut de små hålen som kallas celler. Det är i dessa celler som de förvarar sin honung men de förvarar också pollen och föder upp yngel i vissa celler. Från början satt det bara en platt vaxkaka i mitten. Att den är mörk i mitten beror på nåt som jag inte kommer ihåg. Typ att de haft yngel där eller nåt men det sprollar. 

Nedan ser ni en låda eller sarg. Det är den här som ställs på botten och sedan hänger man i 10 st ramar i den. Den här sargen är gjord av plast som liknar frigolit. Men det är också mycket vanligt med träsargar. Själv är jag just nu futuristisk och använder framtidsmaterialet plast. Men då jag gillar vintage kommer jag nog gå tillbaka till trä i framtiden. 

Här har jag placerat lådan på botten och hängt i ramen. Nu är det bara för bina att flytta in. Det behöver hängas på ett antal ramar till bara (10 st per låda). Sen ska det placeras ytterligare en låda och hängas i fler ramar. I den här modellen ställer man 3 lådor på varann och här bor sedan bina och förökar sig genom att producera yngel som de matar. När det blivit fullt i lådorna med yngel, bin, honung och pollen ställer man på fler lådor och det går åt ungefär 3 lådor till så totalt blir det 6 lådor på höjden. Om man inte gör det är så är det lätt att stugan blir för trång och då flyttar bina (svärmar). Detta vill man i möjligaste mån undvika då det betyder att man plötsligt står med en tom bikupa och eventuellt en arg granne med massa bin i något träd. Har man riktig otur kanske grannen är mordisk och man lever plötsligt under dödshot. Men nu kom vi visst in på snillen spekulerar och det var inte meningen.

I de översta 3 lådorna låter man inte drottningen komma in och då kan hon inte lägga några ägg där = bina förvarar honung där istället. Det är den här honungen som man sedan tar för bina. Men de är lika glada för det för i gengäld får de sockervatten. Och vem gillar inte det?? Så hela vintern medan vi sitter och snaskar på honungsskörden så sitter bina och sippar på sitt härliga sockervatten.  

Slutligen vill jag påpeka att texten ovan innehåller en del förenklingar och kanske också ett och annat faktafel. Men det speglar bara biodlarna som alla vet exakt hur det ska gå till. Det är bara det att ingen gör på samma sätt.  

Resetipset

Den här bloggen handlar oftast om bin nuförtiden. För det är viktigt att känna till deras existens. Men det är mycket annat här i livet som också är viktigt. Att deklarera i tid, stryka tvätten, borsta ner smulorna från bordet till golvet, mm. Men idag skulle jag vilja ge ett litet restips. Resmålet för dagen är Maremma. Ett naturskyddat område på Italiens västra kust. Här finns allt man kan önska sig och inte önska sig. Vildsvin, gubbsvin, skog, strand, blått vatten mm. Men det finns framförallt spänning och en stor fauna av djur.

Själv besökte jag Maremma i augusti för några år sedan och tänkte nu berätta kortfattat om min vistelse där. Berättelsen tar sin början efter några timmars bad som det inte finns så mycket anmärkningsvärt att säga om. Jag hade badat i det fantastiska medelhavet och drog mig upp på den finkornade och nästan tomma stranden. Det går bara att åka buss till stranden och antalet bussar är reglerat så det var ett mycket begränsat antal med speedos-italienare att dela stranden med. Jag la mig på land för att vila upp mig litegrann. Snart kände jag att jag var i behov av att gå ut i skogen en sväng. Glad i hågen begav jag mig ut bland ormbunkar och exotiska träd. Plötsligt när jag står där och tittar så ser jag något gult glida fram mellan löven. En gul snake! Gissa om man blir rädd? Ormen lyste i gräset och spände ögonen i mig. Jag vet att den är blind men det kändes inte så. Vi stirrade på varann och tystnaden som uppstod var förlamande. Jag försökte tala den till rätta och väste fram några -tss tsss men det verkade inte fungera. Yellowsnake såg allt mer irriterad ut och gungade lätt på huvudet på klassiskt indiskt vis. I ögonvrån såg jag hur bussen anlänt och mina kamrater hade börjat dra sig ditåt. Jag började långsamt smyga mig tillbaka mot bussen med mockasintunga steg. Ett snedsteg eller en bruten kvist skulle vara förödande. Det var jag, skogen och den 20 cm långa guleslangen aka.Yellowsnake. Tiden stod stilla. Efter att långsamt och med paralyserad blick ha rört mig bakåt steg för steg ormbunke för ormbunke så kom jag tillslut tillbaka till bussen. Ormen hade försvunnit ur mitt synfält men inte från min näthinna. Jag satte mig och pustade ut. När bussen tagit oss tillbaka till turistcentrat ville jag föreviga detta möte på ett speciellt sätt. Jag tänkte mig en orm tatuerad som kryper över bröstet och ner i kalsongen men hittade ingen tatuerare. Det fick bli en t-shirt i ormgul färg och med ett annat farligt djur på bröstet i stället (se bild).

Glad och nöjd med hur dagen slutade reste vi sedan vidare till Pisa, Italiens mest överskattade turistmål med självlysande blåa glassar och svettiga turister samlade kring ett torn som är så snett att ingen får gå in i det. Nej jag säger bara! Vill du uppleva Medelhavet från sin bästa sida? Vill du utmana döden och se ormen i ögat som saknar vit nyans? Vill du titta ut över fält med solmogna tomater och samtidigt höra malariamyggans surrande i hörselgången? Då rekommenderar jag ett besök till Maremma!! Det får ***** av ***** möjliga.

Bostadsbyte

Ibland händer det att bina vill flytta. De kanske har tröttnat på maten i området eller den trista kupan. De känner helt enkelt att livet suger. Då sticker de iväg med sin drottning och finner ett nytt ställe att slå bo på. Gärna högt upp i nåt modernt träd. Detta är ju precis som vi vill ha det när det gäller den fria rörligheten på arbetsmarknaden men kanske inte när det gäller bin. Tyvärr slutar inte alltid sådana här spontana flyttar så väl heller. När jag besökte mina hemtrakter för någon vecka sedan fick jag ett tips från farsan att han varit ute och röjt lite i skogen med sågen och plötsligt hade han sågat igenom en stock där det befann sig ett samhälle med bin. De var stendöda och har antagligen fryst ihjäl under vintern. De hade behövt ett värmande täcke eller en bättre isolerad stock. Jag tog med mig kameran och tittade på stockarna och detta var vad jag fann. Bina verkade vara av den italienska sorten då de var väldigt gula. Det nordiska biet som i stort sett är utrotat här är mörkare och har lite tjockare päls. Det hade de här bina behövt.  

Ett litet kvällsskämt innan man intar den sista kakan för dagen och går och lägger sig.

Vet du vad Nalle Puh alltid frågar efter först när han besöker sjukhuset efter att ha drabbats av svår  honungsabstinens och är på jakt efter antabus eller liknande medikament?

Biträdet!

Val av bikupa

Som ny biodlare är det inte lätt att veta vad man ska välja för kupa. Jag har den senaste månaden varit helt inställd på att använda farfars gamla trågkupor men nu är det något som säger mig att det vore smartare att köpa några kupor i plast och börja med. Varför? Jo men precis som människorna här i vårt land flyttade ut i förorter på 50 talet och bosatte sig i fula sockerbitar till hus så tänker jag att bina suktar efter nåt nytt. De vill inte bo i en gammal kupa som luktar kåda. De vill ha en fräsch lya. Avskalat och vit inredning. Eventuellt med lite rostfria detaljer. De tänker som vi gjort på 00-talet när det gäller inredning. Varför skulle de vilja ha något lantligt romantiskt och furuväggar? Det kan inte vara möjligt? Sanningen är den att jag börjar bli lat. Jag vill använda en kupa som är anpassad för ramformatet 3/4 Langstroth eftersom en kompis har det och jag orkar inte bygga om min kupa om det ens är möjligt. Jag kör på detta så får jag se nästa år om det blir ombyggnad av trågkuporna då?

Bilära basic

Då många suktar efter att få lära sig mer om bin och jag gillar att lära ut tänkte jag här berätta något om biet och dess samhälle. Ett normalsamhälle såhär på våren innehåller ungefär 25000 bin. Men så drar säsongen igång och här är de riktigt snabba på att reproducera sig. Så när det är som finast ute på sommaren kan det vara så att bina är upp till typ 80000 individer i samhället. Men hur gött är det? Detta löser bina genom att sparka ut drönarna när de tycker att de har gjort sitt för säsongen. De får helt enkelt skaffa sig ett nytt hem. Men hur lätt är det när man är en tjock bi-karl. Det är mycket svårt så istället slutar de sina dagar frysandes ute i något dike. Tragiskt men sant. Kan inte avsluta fredagen så här trist. Något trevligare är att de under sommaren slipper slita med att samla honung utan istället sitter de inne i sin honungskoja och göttar sig.

Hej!

Jag är tillbaka! Efter tjat en gång från en vän så har jag nu bestämt mig för att dra igång min blogg igen. Till glädje för en person då antar jag. Det har hunnit rinna mycket vatten under broarna sen mitt senaste inlägg sommaren 2011. Då var de stackars tomaterna skördeklara och jag fick en medioker skörd. Men nu är det nya tider och min plan för våren är att skaffa två bisvärmar och ge mig in i biodlingsdjungeln. Redan de gamla egyptierna producerade honung och efter att ha sett på en bild på olika fotavbildningar som förklarade var man härstammade ifrån så konstaterade jag att jag eventuellt härstammar från Egypten. Alltså bör jag vara grym på biodling. Klicka på länken nedan för att komma till websidan där du kan kolla din fot och var du härstammar ifrån.

http://www.facebook.com/photo.php?fbid=563151030373746&set=a.492964807392369.112207.307551552600363&type=1&theater

I min iver att bli en duktig biodlare valde jag för några veckor sedan att åka ut till en nybörjarträff för  biodlare. Vi var 6 st på mötet. Det visade sig att 4 stycken var biodlare och 2 stycken kursdeltagare.  Den person som jag trodde var biodlargurun i föreningen visade sig vara en man på 85 vårar som nu bestämt sig för att dra igång en liten biodling. Så han och jag var helt gröna i gänget men redo för att få nya kunskaper inom biodling. Det var ett glatt gäng som bjöd på kaffe med döpp men för att inte gå för fort fram så bestämdes det att en helg i maj så blir det kurs. Plats finnes för intresserade. Vet inte vad det kommer att kosta men det blir kul.

Då farfar inte bara var farfar utan även biodlare så åkte jag ut på landet och rev fram hans två kupor. De är av modellen trågkupa. En klassisk modell som bina gillar. Problemet visade sig vara att ramarna som bina förvarar honungen i är av modellen SVEA. En utdöende modell som gamla gubbar använder och det är inte riktigt bra. Men jag kör gubbstilen och kommer att behålla det ramformatet. Hittade en gammal halmkupa också. Det är såna som man ser i gamla Musse Pigg och Kalle Anka filmer. Det tråkiga med dom är att man förstör dem för att komma åt honungen och det vill jag inte så jag kör på trågkuporna. Jag har börjat fixa till den ena kupan och nedan finns bilder på det

Farfars trågkupa av modell 40 tal? 

Efter lite hamrande och slipande färglade jag den med linoljefärg. Givetvis hade jag först grundat med linolja. Plötsligt kom en gammal vän in genom dörren.

Min vän David fick posera vid trågkupan. Hade den bara varit färdigmålad så hade detta fotot kunnat sälja hur många kupor som helst. 

Jag satte en pensel i handen på David och sen var det bara att vänta. 

När vännen David hade målat klart trågkupan gick vi in och fikade. Mamma hade gjort bullar. Det blev en lyckad kväll! 

Här är en bild inifrån kupan där man kan se hur ramarna hänger neråt. Där är tanken att bina ska hänga på kvällarna när de inte är ute och smuttar på blommor. 

Här syns den klassiska SVEA ramen med dimension 300x300. Den är vaxad och klar men det får nog bytas ut då vaxet är från 70 talet om inte äldre.