Ibland händer det att bina vill flytta. De kanske har tröttnat på maten i området eller den trista kupan. De känner helt enkelt att livet suger. Då sticker de iväg med sin drottning och finner ett nytt ställe att slå bo på. Gärna högt upp i nåt modernt träd. Detta är ju precis som vi vill ha det när det gäller den fria rörligheten på arbetsmarknaden men kanske inte när det gäller bin. Tyvärr slutar inte alltid sådana här spontana flyttar så väl heller. När jag besökte mina hemtrakter för någon vecka sedan fick jag ett tips från farsan att han varit ute och röjt lite i skogen med sågen och plötsligt hade han sågat igenom en stock där det befann sig ett samhälle med bin. De var stendöda och har antagligen fryst ihjäl under vintern. De hade behövt ett värmande täcke eller en bättre isolerad stock. Jag tog med mig kameran och tittade på stockarna och detta var vad jag fann. Bina verkade vara av den italienska sorten då de var väldigt gula. Det nordiska biet som i stort sett är utrotat här är mörkare och har lite tjockare päls. Det hade de här bina behövt.
Riktigt häftigt att se, frågar du mig så tror jag de dog av svält eftersom de verkar ha huvudena instukna i vaxet som om de letade efter honung.
SvaraRaderaVad jag har hört klarar sig ett vildbisamhälle sig inte mer än cirka två år på grund av varroan.
Vi hade en gång ett bisamhälle i en vägg i huset, pappa hade ihjäl bina med två burkar radar och sedan var det bara att riva och ösa ut döda bin vax och slabba med honung. Hade jag haft svärmen idag hade jag nog försökt att rädda den.