100 kilosklubben

Nu är årets slungning klar. Det var en tuff söndag men till slut hade jag lyckats slunga ungefär 32 kilo honung. Tillsammans med de 45 och 22 kilo som jag slungat tidigare under säsongen ger det en total på  99 kilo men då har jag inte räknat med några kilon som rann ut på golvet när slungan kom i obalans och hoppade ner från de sj-pallar den stod på när jag slungade. Resultatet blev ett kladdigt golv och en något skev slunga men korgen i slungan klarade sig intakt. Efter lite bonkande på slungan så fungerade den igen. Har en plåtslagarvän som ska få komma och göra några småjusteringar men den rostfria plåten klarade sig fint förutom några märken. Det var dock en chock när det hände och det kostade några extra timmars slit. På kvällen gav jag bina deras första vinterutfodring och det var ingen lätt match. De var ett stort gäng som ville flyga upp och sätta sig på min vita dräkt i det kolsvarta mörkret. Hade dessutom ett bi som kröp innanför mudden på armen men hon var vänlig nog att inte sticka mig.  Men jag fick till slut dit en hink med 6 kilo socker. Nu tar jag paus från bina någon vecka och försöker återhämta mig inför nästa fodring. Förhoppningsvis är det bättre väder då.

Skattning av superkupan!

Jag gillar inte att skatta kuporna. Bina blir sura och jag blir också sur ibland. Idag var det ändå dags. Jag hade satt på en bitömmarbotten 2 dagar innan. Detta fungerar som en dörr som bara släpper ut bina åt ett håll. Jag satte den mellan yngelrummen och skattlådorna. Då jag inte bor där jag har mina kupor är det svårt för mig att välja dag för skattning och jag hade givetvis valt en dag med regn, åska och lite solsken blandat. Detta är inget favoritväder för bina kan man lugnt säga. Jag började med skattlådorna och bitömmarbottnen hade gjort sitt jobb. Det var nästan inga bin kvar i skattlådorna och det gick fint. Men sen skulle jag förminska yngelrummet från 3 lådor till invintring på 2 lådor och då började problemen. Jag öppnade upp yngelrummet och bina var svinförbannade. Jag hade gett dem lite rök några minuter innan och hade blomsprutan med vatten i högsta hugg men det märktes inte. De studsade på handskarna och slöjan. Jag förstår att de var sura för varenda ram var full med honung som jag nu tänkte ta för dem. Jag hade i förebyggande syfte tagit på mig en tjock skinnhandske på ena handen men på den andra hade jag en diskhandske och en tunnare tygvante utanpå den. Denna akilleshäl utnyttjades och plötsligt brände det till i tummen. Första sticket för hösten! Jag fortsatte metodiskt att gräva igenom yngelrummet. Hittade massor av honung och ersatte de ramarna med tomramar eller utbyggda tomramar. Jag sparade några honungs och pollenramar. Men åskan hängde  i luften och bina blev som tokiga. Plötsligt började det surra inne i slöjan. Ett bi hade smugit sig in på något sätt och var nu beredd att offra sitt liv för att åsamka mig smärta. Jag försökte snabbt springa bort från kupan och öppna slöjan för att få ut biet men då kände jag den så välbekanta smärtan på örat! Biet hade satt in ett  klockrent stick på örat och det var inte skönt! Men jag sprang snabbt in. skrapade bort taggen och smörjde in örat med Aloe-Vera. Som hälften människa hälften alv begav jag mig därefter tillbaka och fortsatte mitt arbete. Jag lyckades få ihop kupan med 2 sarger och hängde in ett kilo blött socker till dem att knapra på. Därefter la jag på bitömmarbotten igen och ställde upp 2 skattlådor ovanpå kupan med de ramar som jag tagit från yngelrummet. Jag ville inte borsta av bina i deras uppretade tillstånd och kommer hämta ramarna på söndag när bina promenerat av dem. Det var väldigt lite yngel i kupan tyckte jag men däremot var kupan överfull av bin. Får se vad detta får för inverkan på vinterklotet. Borde finnas mer vinteryngel i kupan tycker jag. Tydligen föds ju de flesta vinterbina i augusti. Drottningen var på plats i alla fall och gick runt som vanligt. På eftermiddagen for bina omkring och letade socker överallt. Det var nästan lite läskigt. Nästa sockergiva kommer jag att ge dem sent. Nu sitter jag med kliande öra och svullen tumme och försöker återhämta mig inför söndag när det är dags för nästa dust!

Den bedrövliga kupan

 Har knappt känt för att skriva om det men nu är det dags. Min "puckelkupa" dräpte drottningen de fick. Hon kom till dem som en räddare men fick möta döden. Jag fattar ingenting. De kan inte överleva utan drottning men de vill inte ha någon drottning? Jaja, nu har jag i alla fall ställt över den kassa kupan på en av mina avläggare och det verkar som att det fungerar. Ingen fight och de flyger som vanligt. Men har de dräpt avläggarkupan kommer jag bli tokig på dem. Ska kolla i övermorgon. För den som undrar hur jag gjorde så la jag ett tidningspapper som jag perforerat med små mm-stora hål uppe på avläggaren och placerade sedan den andra lådan från min dåliga kupa uppe på. Sen fick de förenas genom att tugga sönder pappret. Jag tror det fungerat.

Kung Karl XVI Gustafs 6 drottningar

 I helgen besökte jag kungens sommarresidens Solliden på Öland. Där träffade jag kungens biodlare Karl-Erik Persson. Självklart blev jag intresserad av att få veta hur Kungen sköter sina bin. Kanske kunde jag snappa upp och lära mig någonting. Det visade sig att kungen inte är någon vidare biodlare. Han är nämligen rädd för bina och hjälper inte till i bigården alls. Däremot berättade Karl-Erik att Victoria brukar vara med och greja i kuporna när hon inte är ute på uppdrag eller tar hand om Estelle. Så numera syns hon ganska sällan till bland kuporna men hon försöker få till några arbetspass per säsong i det späckade schemat. Kungen har sex bikupor i sin ägo. Drottningarna i kuporna matas ju som bekant med Gelé Royal (drottninggelé) av arbetsbina och det hade varit intressant att få veta om även Silvia blir matad med det. Men man skämtar inte på det sättet om kungens familj så jag kände att frågan var opassande att ställa. Dessutom vet vi ju att Silvia föredrar Silvia-kaka till både frukost lunch och middag. Kakan såldes för övrigt i caféet på gården. Honungen som bikuporna producerar säljs dyrt i Sollidens butik, ungefär 70 kr för en 500 grams burk. Men man får tänka på att då får man honung från bin som sugit nektar ur kungens egna blommor. Ganska så exklusivt. Då jag själv slungat 65 kilo honung hittills i år tyckte jag att jag hade nog och valde att inte köpa någon burk. Det fick räcka med ett foto på den kungliga delikatessen.

Drottningen har anlänt! Rövarna passar på...

Idag var en riktigt arbetsam dag. 25-30 grader varmt och 7 timmars arbet med bina. Det började med att min mentor Ida hade fått tag i en drottning till min otursförföljda kupa. Hon dök upp med drottningen i en liten apidea-kupa (se bild). Där hade drottningen fått bo och frodas när hon parat sig och börjat lägga ägg. Vi placerade henne och några bi-vänner i en insättningsbur och hängde in i kupan. En vägg på buren består av fuktigt socker som bina käkar upp och drottningen förenas med sina vänner. Under tiden som de käkar sockret hinner drottningen få samma doft som övriga i kupan. Annars är risken stor att de ger henne stryk och oftast slutar det med döden. Lagarna i kupan följer inte svensk lagstiftning. Därefter gick vi husesyn i övriga kupor. Först märkte vi drottningarna i avläggarna och sedan öppnade vi min favoritkupa. Vi kom fram till att vi behövde slunga honung direkt. Skattlådorna var fulla i superkupan! Vi plockade med oss 3 skattlådor, 30 ramar som vi snabbt slungade och det mesta gick som fisken i vattnet. Resultatet blev ungefär 40-45 kilo honung. Därefter slängde vi på de tomma skattlådorna och utvidgade området där drottningarna kan lägga ägg i avläggarna. Slutligen blandade jag några kilo socker med lite honung och vatten. Det såg ut som en stor is-snöboll. Detta matade jag sedan bina i puckelkupan och avläggarna med. På det här viset har de massor av socker den närmaste veckan och drottningarna kommer lägga massor av ägg då de tror att det fortfarande är full blomsäsong. Jag vill att de föder fram så många bin som möjligt nu inför invintringen så de kan hålla värmen i kupstugorna. Men ingen lyckodag utan lite otur. När jag fodrat klart fick jag se en massa bin utanför puckelkupan och lite fight på flusterbrädan. Någon grannkupa hade insett att de fått socker och ville börja röva. Jag minskade snabbt ner öppningen till 2 cm och hängde ett vattengenomdränkt lakan över kupan. Det lugnade sig snart och förhoppningsvis råder lugn imorgon så flitens lampa åter kan få lysa i bigården.

Nybyggarna

Det var dags för en översyn av kuporna. Tio dagar hade passerat och det vilade en spänd förväntan i bigården. Mina två avläggare skötte sig galant. De hade utvecklats helt enligt plan och det fanns massor av yngel som bara väntade på att få bli färdiga bin.  Mitt sorgebarn "puckelkupan" fortsatte att göra mig besviken. Ingen äggläggning och yngelramen som jag hängde in saknade viseceller (en puppa som en ny drottning föds ur). Det verkar som att bina i den här kupan saknar ambitionen att bli ett fungerande samhälle. De kan liknas vid ett medeltida samhälle utan härskare där laglöshet råder. Nu överväger jag att slå samman kupan med någon av mina avläggare. Men får nog kolla så de inte har för mycket parasiter (varroa-kvalster). Jag vill ju inte att de flyttar in bland mina skötsamma bin och skapar kaos. Jag slängde på en extra låda på avläggarna så att drottningarna skulle få mer plats att lägga yngel i. Då vädret är så fantastiskt valde jag att inte stödfodra dem. De har hur mycket vitklöver som helst att besöka för att inhämta nektar. Slutligen öppnade jag superkupan. Bina betedde sig och ett stilla surr hördes. De var lugna och harmoniska. Skattlådorna var nästan fulla men jag valde ändå att vänta en vecka till med skattning på grund av tidsbrist och att de inte var riktigt täckta. 2/3 av vaxkakorna  bör vara täckta med ett tunt lager vax så att honungen ligger innesluten. Då vet man att vattenhalten ligger under 20% som bör eftersträvas för att undvika risk för jäsning. När jag kom ner och undersökte ramarna i det första yngelrummet. Sarg nr 3 nerifrån så satt 1 ram fast i ramen nedanför trodde jag. När jag drog lite följde vaxkakan nedanför med. Det visade sig att jag bara satt i 9 ramar av 10 i lådan under varpå bina byggt en egen kaka där. Drottningen verkade gilla den nya vaxkakan utan ram och sprang runt där i full fart med att lägga ägg. Jag ville inte riva bort hennes favorit i så nu finns det en väldigt lång ram i kupan. Detta är givetvis inte bra men jag får nog göra en liten operation och sätta fast den i en tomram nästa gång. Sammanfattningsvis var det en halvlyckad dag vid kuporna men glädjeämnet var de 2 avläggarna med 2 st fina drottningar i.

Tyvärr en något suddig bild. Nederst vaxkakan som bina byggt. De har massor av yngel att mata och värma. Det är därför som det är

 så mycket bin där. Ramen ovan är full med honung och täckt med ett vitt vaxhölje. 

Bipaviljong

I går vann Tyskland välförtjänt guldet i fotbolls-VM. Det fick mig att tänka på en resa till Tyskland som jag gjorde förra året. Jag och mina vänner hade varit i Berlin och var på väg till Rügen. Vi åkte igenom en liten pittoresk by där en skylt plötsligt sken klart "honig". Det är alltid kul att prova de lokala delikatesserna så vi parkerade bilen och gick in genom grinden till den lilla villa-trädgården som omgavs av en hög grön häck. Vi knackade på dörren och en liten gumma öppnade. Hennes engelska existerade inte men med hjälp av mina 2 år med skoltyska lyckades vi kommunicera hjälpligt. När vi fått köpa några burkar med honung som för övrigt smakade utsökt fick vi ta en titt lite längre bak i deras trädgård. Där hade de sin biodling bestående av en jättevacker bipaviljong. Typiskt tyskt välordnad och i perfekt skick. Jag kände genast att en sån här vill jag en dag ha. Tyvärr tog jag inga kort inuti paviljongen och gick aldrig in i den. Har lite funderingar på hur den var uppbyggd med alla flusteröppningar. Hade varit kul med en ritning. Om någon skulle läsa det här inlägget och sitter på en ritning eller förklaring får ni gärna hojta till. Någon gång när tid finnes har jag tänkt att jag ska bygga en egen paviljong att pryda trädgården med. 

Rapport från bigården

Det kom en rapport igår. Det var min telefon som ringde och jag kände mig trots semester nödgad att svara. I andra ändan av luren hörde jag min mors röst. - Bina har stungit far i handen (farsan har fått ett steck i näven!) Vad hade han gjort för ont för att förtjäna detta stick? Det enda han tänkte göra var att bärga hö och köra in på lon som ligger 20 meter från kuporna. Om sanningen ska fram fick han lida pin för att jag förtretat bina. Jag tror det började i våras när jag djärvt utan rök gjorde några ingrepp. Sedan har detta fortsatt under vår och försommar. Jag har tagit deras honung och yngel och gett tomramar tillbaka. Detta för att hjälpa deras svaga grannkupor. När bina varit sura på mig har jag avslutat med att smita in på log-golvet i ladugården för att få dem att tappa intresset för mig innan jag gått vidare till bostadshuset. Och det var där inne på logen som min far i full färd med att bärga hö till korna fick sig ett stick. Det är bara att konstatera. Bina är smarta, kränkta och lämnar inget till slumpen. Allt inom en radie på 20 meter är ett potentiellt hot. Det jag har märkt är att de lugnar sig efter ungefär 5 dagar. Visst jag kan byta drottning men jag gillar henne och förra året var hon from som ett lamm. Tydligen parar sig drottningen med 1-10 drönare när hon i början av karriären är ute på sin lilla parningsrunda. Sedan lägger hon ägg från en drönarparning och när de är slut tar de befruktade äggen från drönare 2 vid. Detta gör att bina kan få olika egenskaper. Jag misstänker att de bina som växer upp i år hade en rätt sur pappa. Givetvis kombinerat med min något tjuvaktiga behandling som drottningen inte låtit gå obemärkt förbi. Men jag vill ju inget hellre än att de ska leva ett lyckligt liv i kupan så till nästa gång jag hälsar på ska jag verkligen försöka att störa minimalt. Bortsett från att jag tänkt ta 20 kilo honung! För er som undrar så har farsan inte kört in något mer hö i ladan än. 

Foto: Anders Gustafsson (bror i arbete)

Ninaninaninana, Dagens boktips! Boiing!!

 Som biodlare är det bra att ligga steget före. Något jag varit usel på. Men nu när jag har lite semester så tänkte jag att det här är de första dagarna i mitt nya liv som förutseende biodlare. Så för att bli lite visare har jag farit till biblioteket och lånat boken Bin och biodling av Åke Hansson. Jag skulle säga att det är biodlingens "bibel" och rekommenderar den till alla som vill lära sig att bemästra sin kupa. Så nu är det bara att sätta igång och förkovra sig. 

Upp till bevis!

Idag var det dags. Jag skulle öppna kuporna och se om jag kunde hitta några äggläggande drottningar i mina två  avläggare och den eviga problembikupan. I avläggarna hittade jag det jag hoppats på. Men i den gamla bikupan som jag kämpat med där det varit puckelyngel hittade jag varken drottning eller ägg. Återigen fick jag satsa  på att låta min superkupa dela med sig av en yngelram och som vanligt blev de förbannade. Jag hade ju en viss rädsla för att drottningarna inte kommit ut men det verkar inte som att det påverkat avläggaren där flustret var trångt. I puckelkupan däremot...Nu ger jag dem 10 dagar till. Börjar de dra fram en ny drottning ska jag försöka köpa en och snabba på processen. Men jag har ett visst hopp om att drottningen som lyste med sin frånvaro idag gömt sig i ett hörn och slöade lite på grund av värmen. Förhoppningsvis börjar hon imorgon lägga ägg. Vi får se om 10 dagar när jag åter öppnar kupan. Nu är det dags för semester. Ligger i en sovvagn på väg upp till Norrbotten och hör Brasilien få storpisk av Tyskland. 5-0 efter en halvlek är nästan mer chockerande än när jag upptäckte att drottningen saknades i den ena kupan i våras. Var ska detta sluta?! Hade tänkt att avslutningsvis visa en ram med stiftade ägg men då de är svåra att fota med min mobil fick det bli en selfie som jag bjuder på istället. 

Klantigt värre!

Idag trodde jag att det var dags för att hitta några drottningar i mina avläggare men gjorde jag det? Nej, inte någon drottning såg jag till men de smög nog omkring nere i kuporna. Däremot upptäckte jag att drönarna inte kom ut ur flusteröppningarna på två kupor. Inte konstigt om inte drottningarna parar sig och lägger ägg om de inte kan komma ut. Höjde genast ingångarna och nu ska de väl kunna komma u om de nu är därinne. Dagens positiva var dock att min superkupa producerar massor med honung. Jag slängde på en tomlåda och en låda med både halvfulla och tomma ramar så nu har de mycket plats att lägga honung i. Kupan består nu av 7 lådor så den är sky high! Bilden är tagen innan jag satte dit de 2 sista lådorna och de övriga små pyttelådorna är mina avläggare. Nu ger jag dem en vecka till och har inte drottningarna börjat lägga ägg då så får jag fixa parade drottningar från annat håll. 

Honung

Förra veckan skördade vi den första honungen. Den blev delikat! Jag brydde mig aldrig om att röra den utan bestämde mig för att sälja den flytande. Det blev 16-17 kilo från den bra kupan. Övriga hade inget att leverera. Honungen sålde slut direkt och nu ska den bara levereras. 

4 samhällen

Det mesta har gått över förväntan de senaste veckorna. Bina som jag hällde ut har fixat och byggt en jättestor drottningcell som kommer att kläckas när som helst (se bild). Avläggaren drog fram drottningceller på 2 ramar så nu har jag tagit en av ramarna till en ny låda och gjort ytterligare en avläggare. Bina i min stora kupa fortsätter producera honung trots att jag tagit massa bin från dem och de verkar fortsatt välmående. Det enda som går att klaga på är väl att de fortfarande är lite sura. Men de blir nog snart glada igen. Nu i dagarna börjar det bli dags att slunga honung. 

Biljud i örat

Idag skulle jag slunga honung hade jag tänkt. Det blev 0 gram slungat. Det visade sig för det första att det var en del puckelyngel i skattlådan. Det hade jag inte räknat med. Men det var inte det värsta. Det visade sig dessutom att bina var sura och sugna på fight. Jag fick springa in några gånger med bi studsande i huvudet innan jag bestämde mig för overall med slöja och dubbla handskar! Efter att ha pratat med 2 rådgivare, Mille och Ida så satte jag igång. Det var kokhett vid kupan och jag hade huvudvärk. Lägg därtill surret av sura bin som bara blev starkare för varje låda som jag grävde igenom. Till slut hittade jag drottningen och en del ramar med yngel. Jag beslutade mig för att göra en avläggare då bina varit tokiga i torsdags och verkade sugna på att svärma. Samtidigt kollade jag igenom puckelsamhället. Ingen drottning syntes till som vanligt och det var fortsatt nya puckelyngel och någon konstig drottningcell. Jag gick på Milles tips och samlade ihop alla bin i en låda typ 10000. sen förflyttade jag mig 30-40 meter och tömde ut dem på marken. Sen plockade jag bort alla puckelramar och gjorde i ordning deras hus på nytt. Tyvärr var det nog en del bin som inte hittade hem. Förhoppningsvis biet som inte vill sluta lägga ägg i kupan. Nu har jag tillsatt en ny ram med små ägg och räknar iskallt med att bina inom en vecka fixat fram en ny drottningcell och att det är slut på dessa puckelyngel i kupan! Efter att ha blivit jagad av bina överallt och svettats i ungefär 2.5 timma så var jag totalt slut. Men det gällde att smyga över gårdsplanen för annars fick man snart springa med ett argt bi bakom sig. Nu hoppas jag att de lugnar ner sig i veckan och att vi kan ha det lite trevligt istället nästa gång jag besöker dem. Fick inget stick idag men däremot har jag ett konstant surrande biljud i öronen.

Machoman fick stick!

Idag tänkte jag byta ut en tom foderram som hängt i kupan mot en ram fylld med sockervatten. Det var i mitt svaga samhälle som just nu saknar drottning. Åskan hängde i luften och jag tänkte att det blir ett snabbt enkelt ingrepp. Det är ju så många som jobbar utan handskar och jag orkar inte hämta jackan med slöja. Så jag stod där i min T-shirt och lyfte försiktigt på locket. Därefter tryckte jag försiktigt undan plasten lite grann och blottade foderramen. I nästa ögonblick flög det upp ett surt bi med siktet inställt på min arm och innan jag hann säga bä så började det bränna i armen. Fick springa in och smörja med Aloe-Vera och ta på mig utrustningen När jag kom tillbaka studsade bina mot slöjan och var svinförbannade. Lärdom:Bin utan drottning kan vara ilskna. Bin utan drottning innan stundande åskväder kan vara svinförbannade! Biodlare utan skyddsdräkt som försöker jobba med de här bina är puckad i huvet!!

Super!

Idag gjorde jag en check i bikuporna. I den ena var det fortfarande ingen vidare aktivitet och någon drottning ville inte ge sig tillkänna. Men jag försöker hålla mig kall några dagar till. Tror hon smyger omkring där i kupan någonstans. Den andra kupan var det mera tryck i. Jag bestämde mig för att slänga på 1:a skattlådan. För den som inte vet så är det en låda som bina sparar sin honung i. Lite som en bank fast för honung. Drottningen kan inte gå upp till skattlådan för den är stängd med ett galler som hon är för fet för att ta sig igenom. På detta sättet hindras hon från att smyga upp och lägga ägg bland honungen. På engelska kallas skattlådan för "super". Det är ett bättre namn tycker jag. Skattlåda och plundra hit och dit. Jag skulle hellre plocka ur honungen ur min superlåda. 

Översta lådan är min superlåda. Ni ser gallrets ram mellan 3:dje och 4:de lådan. I ramen finns ett litet hål om någon slö och fet drönare skulle smyga sig upp och slappa i superlådan och sen inte skulle kunna ta sig ner genom gallret igen.

The queen is dead. Long live the queen!

Årets honungssäsong har börjat sådär. Mitt lilla samhälle som jag räddade från en husvägg hittade jag ihjälsvälta i februari. Antagligen blev det för kallt så de ville inte flytta på sitt invintringsklot dit maten fanns. Det andra samhället som mådde ganska bra innan invintring har förlorat sin drottning känd under namnet "discodröttninga" och håller på att försöka föda fram en ny. Jag stöttar så gott det går med lite ramar med yngel från kupan bredvid. Utan drottning inga nya bin. Bina har visat sitt missnöje och oro genom att bli dåliga i magen. Detta kallas på fackspråk utsot. I min tredje kupa, överklasskupan från Kullavik utanför Kungsbacka fröjdas bina som vanligt. De har massvis med pollen och honung och lever ett liv i överflöd. Dröttninga stassar runt och sprider glamour. Om en vecka slänger jag nog på första skattlådan. I mitten på fotot syns överklassdrottningen svira runt.