Skattning av superkupan!

Jag gillar inte att skatta kuporna. Bina blir sura och jag blir också sur ibland. Idag var det ändå dags. Jag hade satt på en bitömmarbotten 2 dagar innan. Detta fungerar som en dörr som bara släpper ut bina åt ett håll. Jag satte den mellan yngelrummen och skattlådorna. Då jag inte bor där jag har mina kupor är det svårt för mig att välja dag för skattning och jag hade givetvis valt en dag med regn, åska och lite solsken blandat. Detta är inget favoritväder för bina kan man lugnt säga. Jag började med skattlådorna och bitömmarbottnen hade gjort sitt jobb. Det var nästan inga bin kvar i skattlådorna och det gick fint. Men sen skulle jag förminska yngelrummet från 3 lådor till invintring på 2 lådor och då började problemen. Jag öppnade upp yngelrummet och bina var svinförbannade. Jag hade gett dem lite rök några minuter innan och hade blomsprutan med vatten i högsta hugg men det märktes inte. De studsade på handskarna och slöjan. Jag förstår att de var sura för varenda ram var full med honung som jag nu tänkte ta för dem. Jag hade i förebyggande syfte tagit på mig en tjock skinnhandske på ena handen men på den andra hade jag en diskhandske och en tunnare tygvante utanpå den. Denna akilleshäl utnyttjades och plötsligt brände det till i tummen. Första sticket för hösten! Jag fortsatte metodiskt att gräva igenom yngelrummet. Hittade massor av honung och ersatte de ramarna med tomramar eller utbyggda tomramar. Jag sparade några honungs och pollenramar. Men åskan hängde  i luften och bina blev som tokiga. Plötsligt började det surra inne i slöjan. Ett bi hade smugit sig in på något sätt och var nu beredd att offra sitt liv för att åsamka mig smärta. Jag försökte snabbt springa bort från kupan och öppna slöjan för att få ut biet men då kände jag den så välbekanta smärtan på örat! Biet hade satt in ett  klockrent stick på örat och det var inte skönt! Men jag sprang snabbt in. skrapade bort taggen och smörjde in örat med Aloe-Vera. Som hälften människa hälften alv begav jag mig därefter tillbaka och fortsatte mitt arbete. Jag lyckades få ihop kupan med 2 sarger och hängde in ett kilo blött socker till dem att knapra på. Därefter la jag på bitömmarbotten igen och ställde upp 2 skattlådor ovanpå kupan med de ramar som jag tagit från yngelrummet. Jag ville inte borsta av bina i deras uppretade tillstånd och kommer hämta ramarna på söndag när bina promenerat av dem. Det var väldigt lite yngel i kupan tyckte jag men däremot var kupan överfull av bin. Får se vad detta får för inverkan på vinterklotet. Borde finnas mer vinteryngel i kupan tycker jag. Tydligen föds ju de flesta vinterbina i augusti. Drottningen var på plats i alla fall och gick runt som vanligt. På eftermiddagen for bina omkring och letade socker överallt. Det var nästan lite läskigt. Nästa sockergiva kommer jag att ge dem sent. Nu sitter jag med kliande öra och svullen tumme och försöker återhämta mig inför söndag när det är dags för nästa dust!