Rapport från bigården

Det kom en rapport igår. Det var min telefon som ringde och jag kände mig trots semester nödgad att svara. I andra ändan av luren hörde jag min mors röst. - Bina har stungit far i handen (farsan har fått ett steck i näven!) Vad hade han gjort för ont för att förtjäna detta stick? Det enda han tänkte göra var att bärga hö och köra in på lon som ligger 20 meter från kuporna. Om sanningen ska fram fick han lida pin för att jag förtretat bina. Jag tror det började i våras när jag djärvt utan rök gjorde några ingrepp. Sedan har detta fortsatt under vår och försommar. Jag har tagit deras honung och yngel och gett tomramar tillbaka. Detta för att hjälpa deras svaga grannkupor. När bina varit sura på mig har jag avslutat med att smita in på log-golvet i ladugården för att få dem att tappa intresset för mig innan jag gått vidare till bostadshuset. Och det var där inne på logen som min far i full färd med att bärga hö till korna fick sig ett stick. Det är bara att konstatera. Bina är smarta, kränkta och lämnar inget till slumpen. Allt inom en radie på 20 meter är ett potentiellt hot. Det jag har märkt är att de lugnar sig efter ungefär 5 dagar. Visst jag kan byta drottning men jag gillar henne och förra året var hon from som ett lamm. Tydligen parar sig drottningen med 1-10 drönare när hon i början av karriären är ute på sin lilla parningsrunda. Sedan lägger hon ägg från en drönarparning och när de är slut tar de befruktade äggen från drönare 2 vid. Detta gör att bina kan få olika egenskaper. Jag misstänker att de bina som växer upp i år hade en rätt sur pappa. Givetvis kombinerat med min något tjuvaktiga behandling som drottningen inte låtit gå obemärkt förbi. Men jag vill ju inget hellre än att de ska leva ett lyckligt liv i kupan så till nästa gång jag hälsar på ska jag verkligen försöka att störa minimalt. Bortsett från att jag tänkt ta 20 kilo honung! För er som undrar så har farsan inte kört in något mer hö i ladan än. 

Foto: Anders Gustafsson (bror i arbete)